Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
kammaren, och icke är det väl tänkbart, att en
sådan person som han går och stjäl barnens saker?»
Alexandra betraktade njanja några ögonblick
stillatigande med en lång, spefull blick; därpå
lutade hon sig intill hennes öra och hviskade några
ord, i hvilka Maria Vasiljevnas namn ofta förekom.
En stråle af sanningens ljus började småningom
tränga in i njanjas förbryllade hjärna.
»Åh hå, hå— Är det på det viset»
utbrast hon och slog ihop händerna. »Ack, en sådan
hycklerska — — en sådan slinka! Men vänta du,
vi ska’ nog afslöja dig, vi!» lofvade hon, alldeles
utom sig af förtrytelse.
Det kom sedermera i dagen, att Alexandra
redan länge haft sina misstankar på Maria
Vasiljevna. Hon hade märkt, att denna sistnämnda haft
något »fuffens» för sig med trädgårdsmästaren. »Nå,
och döm själf», sade hon åt njanja, »skulle väl en
så vacker gosse som Filip Matvjejitsch gå och
spela kär i en sådan där gammal käring, utan att
få något för det? Hon har förstås mutat honom
med presenter.» Och i själfva verket öfvertygade
hon sig snart om, att Maria Vasiljevna gaf honom
både saker och pengar. Men hvar tog hon väl allt
detta ifrån? Och därmed satte Alexandra i gång
ett helt spioneringssystem, riktadt mot den intet
ondt anande Maria Vasiljevna. Pennknifven var
blott den sista länken i en lång kedja af bevis.
Historien visade sig vara till den grad intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
