Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ett barn!» utbrast njanja med fasa och afsky, i det
hon alldeles glömde bort, hvilken roll hon själf
spelat i hela denna historia, och att det var hon,
som genom sin hårdhet drifvit den stackars
Fekluscha att falskeligen anklaga sig själf.
Man kan föreställa sig så väl tjänstefolkets
som alla de öfrigas förtrytelse, när den ledsamma
sanningen kom i dagen.
I första uppbrusningen höll Ivàn Sergejevitsch
på att skicka efter polisen och låta arrestera Maria
Vasiljevna, men med hänsyn till, att hon var sjuklig
och till åren och så länge varit i huset, lät han
nåd gå för rätt och beslöt att endast afskeda henne
från hennes plats och skicka henne tillbaka till
Petersburg.
Det skulle tyckas, som om Maria Vasiljevna
själf borde varit nöjd med denna dom. Hon var
en så skicklig sömmerska, att hon ingalunda
bebehöfde frukta att lida nöd i Petersburg. Och
hvilken ställning kunde hon väl vänta sig hos
Rajevskis efter en dylik historia? Alla de öfriga
tjänarne hade förut varit afundsjuka på henne och
hatade henne för hennes högmod och stolthet. Det
visste hon, och hon visste äfven, hur bittert hon nu
skulle få plikta för sitt förra öfvermod. Och likväl,
så besynnerligt det än kan låta, gladde hon sig
icke alls åt generalens domslut, utan tiggde och
bad tvärtom om förbarmande. Hon tycktes med
en egendomlig, kattlik tillgifvenhet vara fäst vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
