Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; 33
själfva huset, vid den vrå där hon så länge suttit
och sytt.
»Jag har icke långt kvar att lefva, jag känner,
att jag snart skall dö. Skall jag då vara tvungen
att tillbringa mina sista ögonblick hos främmande
människor?» sade hon.
»Det var nu icke alls den egentliga orsaken»,
påstod njanja. »Hon kunde helt enkelt icke förmå
sig att lemna vårt hus, så länge Filip Matvjejitsch
var kvar där, ty hon visste, att kom hon väl
härifrån, skulle hon aldrig mera få se honom. Och
hon måste ju vara illa kär i honom, då hon, som
lefvat hederligt hela sitt lif, för hans skull kunde
göra sig skyldig till sådant på gamla dar!»
Hvad beträffar Filip Matvjejitsch, så kom han
alldeles helskinnad ifrån saken. Det är möjligt, att
han verkligen talade sanning, då han försäkrade sig
icke ha en aning om, hvarifrån de presenter, som
han erhållit af Maria Vasiljevna, förskrefvo sig. I
alla händelser, eftersom det icke hade sig så lätt
att få tag på en skicklig trädgårdsmästare, och man
icke kunde lemna trädgården och parken vind för
våg, beslöts det, att han skulle stanna kvar tills
vidare.
Vare sig att njanja hade rätt eller ej angående de
orsaker, som förmådde Maria Vasiljevna att så
hårdnackadt haka sig fast hos Rajevskis, säkert är, att
när dagen för hennes afresa kom, sprang hon in till
Ivån Sergejevitsch och kastade sig på knä för honom.
Kovalevsky, Ur ryska hfvet. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
