Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
»Låt mig stanna kvar här utan lön, straffa mig
som en lifegen, men jaga bara icke bort mig!» bad
hon snyftande.
Ivàn Sergejevitsch rördes af så mycken
tillgifvenhet för hans hus, men å andra sidan fruktade
han, att om han förläte Maria Vasiljevna, skulle det
ha ett demoraliserande inflytande på det öfriga
tjänstfolket. Han var i stor villrådighet, hur han skulle
göra, men plötsligt fick han en idé.
»Hör på», sade han, »fastän tjufnad är en stor
synd, skulle jag likväl kunna förlåta er, ifall er
förseelse endast bestått däruti, att ni stulit. Men
genom er har en stackars flicka blifvit oskyldigt
lidande. Betänk, att det är er skuld, att Fekluscha
blifvit tillfogad den svåra skymfen af en offentlig
bestraffning! För hennes skull kan jag icke
förlåta er. Om ni ovillkorligen vill stanna hos oss,
så kan jag endast samtycka därtill på det villkor,
att ni i hela tjänstepersonalens närvaro ber
Fekluscha om förlåtelse och kysser hennes hand. Vill
ni underkasta er detta, så må ni sedan i Guds namn
stanna»
Alla väntade, att Maria Vasiljevna icke skulle
gå in på ett sådant villkor. Hur skulle hon, som
var så högmodig, kunna offentligt förödmjuka sig
inför en lifegen flickunge och till på köpet kyssa
hennes hand! Men till allmän förvåning samtyckte hon.
En timme senare samlades allt gårdsfolket i
herrgårdsbyggnadens stora förstuga för att åse det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
