Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
märkvärdiga skådespelet, — Maria Vasiljevna
kyssande Fekluschas hand. Generalen hade ju
särskildt fordrat, att det skulle försiggå på det mest
högtidliga och offentliga sätt, och en massa
människor hade infunnit sig, — alla voro nyfikna att se
på. Herrskapet var också närvarande, och barnen
hade likaledes tiggt sig tillåtelse att få vara med.
Tanja kunde aldrig glömma det uppträde, som
nu följde. Fekluscha, som var alldeles förbryllad
af den ära, som så oväntadt fallit på hennes lott,
och äfven fruktade, att Maria Vasiljevna sedermera
skulle hämnas sin nödtvungna förödmjukelse på
henne, gick fram till Ivàn Sergejevitsch och bad
honom befria både henne och Maria Vasiljevna från
handkyssningen.
» Jag förlåter henne gärna ändå», sade hon
gråtfärdig.
Men Ivån Sergejevitsch, som arbetat sig upp i
en för tillfället afpassad högre stämning och
öfvertygat sig själf, att han förfor enligt den strängaste
rättvisas fordringar, röt endast åt henne: »Gå din
väg, dumma toka, och lägg dig icke i, hvad som
icke rör dig! Det är icke för din, utan för
principens skull, som detta är gjordt. Om jag försyndat
mig emot dig, begriper du, så skulle jag, din egen
husbonde, också vara skyldig att kyssa din hand.
Det förstår du icke? Nå, så tig då och mucka icke.»
Den förskrämda Fekluscha vågade icke mera
göra några invändningar utan ställde sig på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
