Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 ;
plats och afvaktade, skälfvande som en brottsling,
sitt öde.
Blek som ett lärft, skred Maria Vasiljevna fram
genom hopen, som delade sig för henne. Hon gick
alldeles mekaniskt, som i sömnen, men hennes
ansikte uttryckte en så hård beslutsamhet, en sådan
hätskhet, att man ryste vid att se på henne.
Läpparna voro blodlösa och krampaktigt
sammanpressade. Hon gick tätt intill Fekluscha.
»Förlåt mig! stötte hon fram, — det lät som
ett jämmerskri, och hon fattade Fekluschas hand
och förde den till sina läppar så häftigt och med
ett så hatfullt uttryck, som om hon ämnade bita
henne. Men plötsligt förvreds hennes ansikte
konvulsiviskt, och fradga trängde ut ur munnen. Hon
föll omkull på golfvet i krampryckningar under
utstötande af skärande jämmerrop.
Det upptäcktes sedermera, att hon äfven förut
varit utsatt för dylika nervösa anfall, ett slags
fallandesjuka; men hon hade omsorgsfullt dolt detta
förhållande för herrskapet, af fruktan att de då icke
längre skulle vilja behålla henne. De af
tjänstfolket, som haft reda på hennes sjukdom, hade af
samhörighetskänsla icke velat ange henne.
Tanja visste icke, hvad intryck det
ifrågavarande anfallet gjorde, ty barnen fördes
naturligtvis genast bort därifrån, och de voro dessutom så
uppskrämda, att de själfva voro nära att få ett
hysteriskt anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
