Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Med hvarje ögonblick växte deltagandet för
den sjuka och förtrytelsen mot husbondfolket.
Under dagens lopp kom Elena Pavlovna in i
barnkammaren och fick se njanja ifrigt sysselsatt med
att laga i ordning te, fastän det icke alls var
tedags, hvarför hon helt oskyldigt frågade: »Hvem
skall det vara åt, njanja?»
»Åt Maria Vasiljevna naturligtvis. Åt hvem
annars? Kan man inte ens unna henne en kopp
te, när hon är sjuk? Vi tjänare ha åtminstone
någon känsla af kristlig barmhärtighet, vi», svarade
njanja i en så hetsig ton, att Elena Pavlovna blef
helt förbryllad och skyndade sig att lemna rummet.
Och det var samma njanja, som några timmar
förut skulle varit i stånd att slå Maria Vasiljevna
halft ihjäl, ifall man låtit henne hållas!
Efter några dagar tillfrisknade Maria
Vasiljevna igen till husbondfolkets stora glädje och
fortfor att lefva hos Rajevskis som förut. Om det
som varit talades icke mer, och icke ens bland
tjänstfolket fanns det någon, som förebrådde henne
det förflutna.
Hvad Tanja beträffar, kände hon alltifrån den
dagen ett slags underligt deltagande för Maria
Vasiljevna, uppblandadt med en instinktlik fasa. Hon
sprang icke längre in i hennes rum som förut. Då
hon mötte henne i korridoren, tryckte hon sig
ofrivilligt in mot väggen och bemödade sig att icke se
på henne, — hon fruktade alltid, att Maria Vasil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
