Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
jevna plötsligt skulle falla omkull på golfvet och
börja vrida sig och skrika.
Denna märkte förmodligen, att barnet blifvit
främmande för henne och bemödade sig på alla
möjliga sätt att återvinna hennes forna tillgifvenhet.
Nästan dagligen öfverraskade hon henne med små
presenter, — än var det en brokig sidenlapp, än
en ny klädning åt dockan. Men ingenting hjälpte;
den hemliga känslan af fasa kvarstod oförändrad,
och Tanja sprang sin väg, så fort hon blef lemnad
ensam med Maria Vasiljevna.
För öfrigt kom hon snart därefter under den
nya guvernantens inflytande, och denna gjorde slut
på allt umgänge med tjänstfolket.
Men så var det en gång, när Tanja var
omkring sju eller åtta år gammal, en helgdagsafton,
då hon kom springande genom korridoren förbi
Maria Vasiljevnas rum. Plötsligt tittade denna ut
genom dörren och ropade: »Fröken lilla! Kom in.
till mig, skall ni få se, en sådan vacker fågel af
deg jag bakat åt er!»
Det var halfskumt i den långa korridoren, och
ingen lefvande varelse fanns där, utom Tanja och
Maria Vasiljevna. Åsynen af det bleka ansiktet
med de onaturligt stora, svarta ögonen gjorde Tanja
så förskräckt, att hon, i stället för att svara, rusade
sin väg så fort hon kunde.
»Jaså, är det på det sättet, — fröken Tanja
föraktar mig!» hörde hon Maria Vasiljevna mumla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
