Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
fullgjort guvernantens befallning, vågar hon icke,
— det skulle vara att öka förseelsen med
uppenbar olydnad, och att stå kvar där vid dörren som
en skottafla för betjäntens hån är outhärdligt. Det
återstår således ingenting annat än att knacka på
och modigt gå sitt öde till mötes.
Tanja låter höra en svag, — mycket svag
knackning. Några sekunder förflyta, hvilka tyckas
henne som en hel evighet.
»Knacka litet hårdare, fröken, — pappa hörde
inte!» anmärker å nyo den odräglige Ilja, som
tydligen har mycket roligt åt hela uppträdet.
Det är ingenting annat att göra, — Tanja
knackar igen.
»Hvem är det? Kom in» höres slutligen
faderns röst inifrån skrifrummet.
Tanja träder in, men stannar i halfmörkret strax
innanför tröskeln. Fadern sitter vid skrifbordet
med ryggen mot dörren och ser henne icke.
»Nå, hvem är det då? Hvad är det fråga om?»
ropar han otåligt. 12
»Det är jag, pappa. Malvina Jakovlevna har
skickat hit mig», snyftar Tanja till svar.
Ivàn Sergejevitsch har genast klart för sig,
hvad som står på.
»Aha! Du tycks ha burit dig dumt åt igen!»
säger han, i det han bemödar sig att antaga en så
sträng ton som möjligt. »Nå, berätta! Hvad är det,
du ställt till?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
