Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
med ena framtassen, under det han med spelad
likgiltighet betraktar gästerna genom de halfslutna
ögonlocken. I främre hörnet står ett stort
träbord, betäckt af en hvit duk med broderad bård,
och däröfver hänger ett helgonskåp med tydligen
mycket uråldriga, grymt fula och vanskapliga bilder.
Det säges om skogvaktaren, att han är en raskolnik
(sekterist), och att det är denna omständighet, som
är orsaken till hans ovanliga snygghet och välstånd,
ty det är en känd sak, att sekteristerna aldrig gå på
krogen och att de lägga sig vinn om stor renlighet i
sina bostäder och sitt lefnadssätt. Det säges också, att
skogvaktaren årligen betalar en ganska stor summa
till ispravniken och presten, för att de icke skola
lägga sig i hans religiösa öfvertygelse, icke tvinga
honom att gå i den rättrogna församlingskyrkan
och icke bry sig om, huruvida han besöker
sekteristmötena eller ej. Vidare påstår man, att han
aldrig själf äter en bit i ett rättroget hus och hemma
hos sig har särskilda bordskärl för rättrogna gäster.
Om dessa gäster äfven skulle vara än så förnäma,
bjuder han dem likväl aldrig något ur den skål
eller på det fat, han själf äter ur — det skulle vara
att ohelga kärlet, alldeles som om en hund eller
annat orent djur ätit därur. Barnen skulle
förskräckligt gärna vilja veta, om det är sant, att
»farbror Jakob» (så kalla de skogvaktaren) anser dem
för orena, men de våga icke fråga honom.
För öfrigt tycka de mycket om farbror Jakob.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
