Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
svampplockningen. Men den förra ifvern är
försvunnen. De trötta fötterna släpa sig endast med
möda fram, och fastän det nu endast är några
få svampar i den stora korgen, har den med ens
blifvit så tung, att den tycks vilja draga armen ur
led. De inflammerade ögonen vägra att göra sin
tjänst, — de se svampar, där inga finnas, och stirra
på verkliga svampar, utan att märka dem.
Tanja är nu alldeles likgiltig för, om hon skall
få sin korg fylld eller ej, men däremot har hon
blifvit långt mera mottaglig för skogens öfriga
intryck. Solen är nu nära sin nedgång, och dess
sneda strålar skjuta in mellan de nakna
trädstammarne, färgande dem med ett tegelrödt sken. Den
lilla skogssjön med sina flata stränder ligger så
onaturligt lugn och stilla, liksom bunden af en
förtrollning. Vattnet är alldeles mörkt, rentaf svart,
endast på ett ställe skimrar en klart purpurfärgad,
nästan blodröd fläck.
Det är tid att tänka på hemfärden. Hela
sällskapet packar åter ihop sig i vagnarne. Under
dagen ha alla varit så upptagna af sina egna bestyr,
att ingen fäst någon uppmärksamhet vid de andra.
Men nu skärskåda alla hvarandra och brista plötsligt
ut i ett skallande, oemotståndligt skratt. De se alla ut
som något slags fantastiska skogsväsenden. Denna
enda dag, tillbragt ute i fria luften, har gjort deras
ansikten väderbitna och blossande, trasslat till deras hår
och bragt deras kläder i ett tillstånd af yttersta oreda.
Kovalevsky, Ur ryska lifvet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
