Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
nunnan sväfvar fortfarande omkring som en skugga,
men ingen af de nu lefvande i klostret har hört ett
ljud från hennes läppar.
De yngre nunnorna och de fattiga i trakten
dyrka henne som ett helgon. Mödrarna bära till
henne sina sjuka barn, för att hon skall taga på
dem med handen, i hopp att de skola bli botade
af hennes blotta vidrörande. Men det finns också
folk, som påstå, att hon i sin ungdom säkert
begått någon svår synd, eftersom hon nu med så
stränga, själfplågande botöfningar söker försona
det förflutna.
Slutligen efter många, många år af
själfförsakande verksamhet kommer hennes sista stund.
Alla nunnorna, både gamla och unga, trängas
omkring hennes dödsläger; själfva abbedissan, som
längesedan förlorat bruket af sina ben, låter bära
sig till hennes cell.
Så inträder presten. Med den makt, som
förlänats honom af vår Herre Jesus Kristus, löser han
den döende från hennes tysthetslöfte och uppmanar
henne att före sitt slut meddela dem, hvem hon är,
och hvad det är för en synd, för ett brott, som
tynger på hennes samvete?
Den döende reser sig mödosamt upp i sängen.
Hennes blodlösa läppar äro liksom stelnade af den
långa tystnaden, ha förlorat vanan vid det
mänskliga talet; några ögonblick rör hon dem konvulsi-
viskt och maskinmässigt, utan att få fram ett ljud.
Kovalevsky., Ur ryska ülfvet. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
