Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
korta stunders lidande, som din Son utstod, har
du fråntagit hela människoslägtet arfsyndens börda.
Men jag har i tjugu års tid hvarenda dag, hvarenda
timme dött en långsam, pinande död. Du vet, du
har sett mina lidanden. Om jag genom dem gjort
mig förtjänt af din nåd, — så förlåt Harald! Gif
mig ett tecken, innan jag dör, — låt, medan vi läsa
Fader vår, ljuset framför krucifixet tändas af sig
själft Då skall jag veta, att Harald funnit
frälsning.»
Presten läser Fader vår, — långsamt och
högtidligt uttalar han hvarje ord. Nunnorna, så väl
de unga som de gamla, upprepa hviskande efter
honom den heliga bönen. Det finns ingen ibland
dem, som icke är genomträngd af deltagande för
den olyckliga Edith, ingen som icke gärna skulle
gifva sitt eget lif för att frälsa Haralds själ.
Edith ligger utsträckt på golfvet. Hennes kropp
skakas redan af den förebådande dödsrysningen;
allt det lif, hon har kvar, samlar sig i ögonen,
som oafvändt stirra på krucifixet.
Ljuset tändes icke.
Presten har läst bönen till slut. »Amen», säger
han i bedröfvad ton.
Underverket har icke skett. Harald har icke
blifvit förlåten.
Från den fromma Ediths läppar ljuder en
förbannelse, och hennes blick slocknar för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
