Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Och denna roman var det, som åvägabragte ett
omslag i Anjutas inre lif. För första gången i
hennes tillvaro framställde sig för hennes
inbillning frågorna: Finns det ett lif efter detta? Är
döden slutet på allt? Kunna två älskande mötas
i en annan värld och känna igen hvarandra?
Med den tygellösa ifver, som var utmärkande
för allt, hvad Anjuta gjorde, gick hon helt och
hållet upp i dessa frågor, som om hon varit den
första att framställa dem, och det föreföll henne
på fullt allvar, som om hon icke kunde lefva, om
hon ej fick svar på dem.
Detta omslag i Anjutas världsåskådning
återverkade äfven på den yngre systern.
Det var en härlig sommarafton. Solen höll på
att gå ner, hettan hade gifvit med sig, och luften var
obeskrifligt mild och behaglig. Genom de öppna
fönstren inströmmade en doft af rosor och nyslaget
hö. Från ladugården ljödo kornas råmande, fårens
bräkande, vaktarnes rop, — alla de olika ljuden
af en sommarafton på landet, men så dämpade
och mildrade af afståndet, att deras samklang
endast förstärkte den allmänna prägeln af stillhet
och ro. Den tioåriga Tanja kände sig så särskildt
glad och fridfull till sinnes. Hon hade för ett
ögonblick lyckats undandraga sig guvernantens
vaksamma uppsikt och flög nu som en pil upp till
tornrummet för att se, hvad systern hade för sig.
Och hvad var det väl hon fick se? .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
