Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
tränges tjänareskaran, som af respekt mot
husbondfolket endast vågar sätta sig på yttersta kanten af
stolarne. Några minuter förflyta under
vördnadsfull tystnad, i det alla ofrivilligt känna sig mer
eller mindre gripna af den nervösa ängslan, som
åtföljer alla afsked. Men så ger generalen tecken
att stiga upp, korsar sig framför helgonbilden, de
andra följa hans exempel, och sedan kommer turen
till de öfliga omfamningarna och tårarne.
Tanja stirrar på sin guvernant, på hennes mörka
resdrägt, omknuten med en varm, tjock schal, och
med ens står hon för henne helt annorlunda, än
hon förut varit van att se henne. Malvina
Jakovlevna tycks plötsligt ha blifvit gammal, hennes
fylliga, kraftfulla gestalt är liksom aftärd och
hopfallen, och ögonen, »de båda åskviggarne», som
barnen spefullt brukade kalla dem i smyg, dessa
ögon, som aldrig låtit en enda af Tanjas förseelser
undgå sig, äro nu röda, uppsvällda och tårfyllda.
Mungiporna röras af en nervös darrning. För
första gången i sitt lif tycker Tanja synd om henne.
Lärarinnan sluter sin elev intill sig i en lång,
konvulsivisk omfamning och kysser henne med en
häftig ömhet, som Tanja aldrig väntat sig af henne.
»Glöm inte bort mig, skrif snart! Det är
minsann inte med lätt hjärta man skiljs från ett barn,
som man uppfostrat, från det hon var sju år
gammal!» snyftar hon.
Tanja trycker sig också intill henne och bri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
