Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ster i förtviflad gråt. En plågsam ängslan griper
henne, en känsla af oersättlig förlust, som om med
guvernantens bortresa hela familjen skulle splittras.
Och härtill sällar sig äfven medvetandet om hvad
hon själf har att förebrå sig. Med pinande blygsel
påminner hon sig, att hon under de sista dagarne,
ja, icke längre sedan än samma morgon, i
hemlighet jublat vid tanken på den stränga lärarinnans
afresa och sin egen förestående frihet.
»Det är rätt åt mig, nu far hon sin väg på fullt
allvar, och vi få sitta här ensamma» tänker Tanja,
och i det ögonblicket gör det henne så ondt att
mista Malvina Jakovlevna, att hon skulle vilja ge
hvad som helst för att hålla henne kvar. Hon
hakar sig fast vid henne, som om hon icke kunde
slita sig ifrån henne.
»Det är tid att ge sig af, så att ni hinna fram
till staden, medan det är ljust», säger någon.
Sakerna äro redan nerburna i vagnen, och nu sätter
också guvernanten sig upp. Ännu en lång, öm
omfamning. »Akta sig, fröken, att ni inte kommer
under hästhofvarne!» ropar någon åt Tanja, och
vagnen rullar bort.
Tanja rusar uppför trappan, in i hörnrummet,
från hvars fönster man ser hela den långa
björkallén, som från herrgårdsbyggnaden leder ner till
stora landsvägen. Hon trycker ansiktet mot rutan
och kan icke slita sig därifrån, så länge vagnen är
i synhåll. Känslan af egen skuld blir allt starkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
