Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
inom henne. Åh Gud, hvad det i detta ögonblick
gör henne ondt att guvernanten rest! Alla deras
sammandrabbningar — och de hade varit ganska
talrika på sista tiden — stå nu för henne i ett helt
annat ljus.
»Hon älskade mig, hon skulle ha stannat kvar,
om hon vetat, hur mycket jag håller af henne. Nu
är det ingen, ingen, som bryr sig om mig» tänker
hon med för sen ånger, och hennes snyftningar bli
allt högljuddare och högljuddare.
»Är det för Malvinas skull du grinar så där?»
frågar hennes bror Fedja, i det han springer förbi.
I tonen ligger något på en gång häpet och spefullt.
»Låt henne vara, Fedja! Det gör henne heder,
att hon är så tillgifven af sig», hör Tanja bakom
sig den förmanande rösten af deras gamla faster,
som ingen af barnen kan med, därför att de anse
henne falsk. Så väl broderns gyckel som fasterns
sötsura beröm gör på Tanja ett obehagligt,
afkylande intryck. Hon har från sina tidigaste år
aldrig kunnat tåla, att personer, som äro henne
likgiltiga, försöka trösta henne i någon sorg.
Därför stöter hon häftigt undan handen, som fastern
smekande lagt på hennes axel och mumlar i
förtretad ton: »Jag är hvarken ledsen eller tillgifven af
mig samt skyndar därifrån in till sig.
Anblicken af det tomma skolrummet är nära
att framkalla en ny gråtparoxysm hos Tanja, och
det är endast tanken, att ingen numera skall hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
