Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Tanja läste detta bref i yttersta häpnad, och
bokstäfverna dansade för hennes ögon. Namnet
Dostojevski var henne välbekant; under den senaste
tiden hade det ofta nämnts vid middagsbordet i
tvisterna mellan systern och fadern. Tanja visste, att
han var en af de mest framstående bland de ryska
författarne, men hur kom det sig, att han skref till
Anjuta, och hvad betydde allt detta? Ett ögonblick
föll det henne in, att systern kanske narrade henne
för att sedan göra sig lustig öfver hennes
lättrogenhet.
Efter att ha läst brefvet till slut, stirrade Tanja
stillatigande på Anjuta, utan att veta, hvad hon
skulle säga. Denna njöt synbarligen af hennes
häpnad.
»Förstår du, förstår du?» utbrast hon slutligen
med en röst, someskälfde af glad sinnesrörelse. »Jag
har skrifvit en berättelse och skickat den till
Dostojevski, utan att säga ett ord därom åt någon. Och,
som du ser, tycker han, att den är bra, och inför
den i sin tidskrift. Så har då min hemliga dröm
gått i fullbordan, — jag är författarinna!» Hon
nästan skrek de sista orden i ett utbrott af
oemotståndlig hänryckning.
För att rätt fatta, hvad detta ord »författarinna»
betydde för de båda flickorna, måste man komma
ihåg, att de lefde i en landtlig ödemark, långt från
hvarje, äfven den allra svagaste beröring med det
litterära lifvet. Inom familjen lästes det mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
