Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
ne va plus! Kom och låt oss dränka sorgen i
champagne! Ja, där ser man, hvart det leder för en
kvinna att syssla med bläck och penna!»
Det var alltså ganska förklarligt, att Anjuta
icke visade sig särdeles ifrig att skryta med sin
framgång inför fadern. Men just den
hemlighetsfullhet, hvari hon var tvungen att insvepa sin första
debut på den litterära banan, förlänade den ett
särskildt behag. Du store Gud, hvilken hänryckning
var det icke, när några veckor senare månadshäftet
af »Epocha» kom, och systrarna på titelbladet läste
»Drömmen, berättelse af Juri Orbjälof» (detta var
den psevdonym Anjuta valt, då hon ju icke kunde
uppträda under eget namn).
Anjuta hade naturligtvis redan läst sin
berättelse för Tanja i manuskript, men då denna nu såg
den i tryck, föreföll den henne som någonting
alldeles nytt och underbart vackert.
Innehållet var följande: Hjältinnan — Liljenka
— lefver i en krets af ålderstigna personer, som
blifvit illa åtgångna af lifvet och dragit sig undan
till en stilla vrå, för att där finna frid och glömska.
Sin rädsla för lifvet och dess oro söka de också
inplanta hos Liljenka. Men det lockar och drager
henne till sig, detta okända lif, från hvilket endast
dofva genljud nå henne, liksom ett aflägset brus
af vågor från ett osynligt haf, doldt bakom bergen.
Hon tror, att det finns ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
