Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
»Där människor lefva i större fröjd,
Där de lefva det lefvande lifvet — — —
Och icke spinna spindelväf.
Men hvar skall hon finna dessa människor?
Omärkligt för henne själf, har Liljenka smittats af
fördomarne hos den krets, som omger henne. Nästan
omedvetet framställer sig för henne vid hvarje steg
frågan: passar det sig för en ung dam att göra
sådant? Hon skulle vilja slita sig lös från den
trångbröstade värld, i hvilken hon lefver, men allt
som är simpelt eller »opassande» skrämmer henne.
En gång på en offentlig fest i staden gör hon
bekantskap med en ung student (naturligtvis måste
hjälten i en berättelse den tiden ovillkorligt vara
student!) Denne unge man gör ett djupt intryck
på henne, men som det anstår en väluppfostrad ung
dam ger hon icke med en min tillkänna, att hon
fattat tycke för honom, och deras bekantskap
afbrytes efter detta första möte.
Till en början sörjde Liljenka häröfver, men
småningom lugnade hon sig, och endast om hon
tillfälligtvis bland de olika minnen från hennes
färglösa lif, som fyllde hennes, liksom de flesta unga
flickors lådor, hittade någon småsak, som påminde
om den oförgätliga aftonen, skyndade hon sig att
skjuta igen lådan och var sedan hela dagen
förstämd och dyster.
Men så en natt hade hon en dröm, — hon
tyckte, att den unge studenten kom till henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
