Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
sammans på soffan och började med ens prata som
ett par gamla, mångåriga vänner. Samtalet var icke
tynande som förra gången, släpade sig icke med
möda fram från det ena tråkiga ämnet till det andra,
— nej, nu hade både Anjuta och Dostojevski
liksom brådt att säga ut allt, hvad de hade på hjärtat,
och öfverbjödo hvarandra med glädtiga infall.
Tanja satt bredvid, utan att blanda sig i
samtalet, och utan att taga ögonen från Fedor
Michajlovitsch, hvars minsta ord hon begärligt insöp. Han
föreföll henne nu vara en helt annan människa,
riktigt ung och så enkel och snäll på samma gång
som snillrik. »Kan han verkligen vara fyrtiotre år?»
tänkte hon; »kan han vara tre gånger äldre än jag
och mer än två gånger så gammal som Anjuta! Och
han är ju till på köpet en stor författare, och ändå
kan man umgås med honom alldeles som med en
kamrat!» Och Tanja tyckte, där hon satt, att han kom
henne så nära, att hon höll så mycket af honom.
»En sådan liten söt syster ni har», sade
Dostojevski alldeles oväntadt, efter det han ögonblicket
förut talat med Anjuta om helt andra saker och
icke tycktes ha lagt märke till lilla Tanja.
Tanja blef blossande röd af förtjusning, och
hennes hjärta fylldes af tacksamhet mot systern,
när denna, som svar på hans anmärkning, började
berätta Fedor Michajlovitsch, hvilken snäll och
förståndig flicka Tanja var, och att hon var den enda
i familjen, som alltid förstått och sympatiserat med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
