Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
rädda», sade han; »jag vet alltid på förhand, när
det kommer öfver mig.»
Flickorna kände sig förlägna och skamsna öfver,
att han gissat sig till deras tankar, och visste icke,
hvad de skulle säga. Kort därefter gick Fedor
Michajlovitsch; men en följande dag berättade han,
att han samma natt verkligen haft ett häftigt anfall.
Stundom blef Dostojevski mycket realistisk i
sitt uttryckssätt, glömde alldeles, att han talade till
unga flickor, och försatte härigenom ofta Elena
Pavlovna i stor förskräckelse.
För öfrigt blefvo Elena Pavlovna och Fedor
Michajlovitsch snart mycket goda vänner. Hon
tyckte bra om honom, fastän hon många gånger
nästan förlorade tålamodet med honom.
Mot slutet af deras vistelse i Petersburg föll
Elena Pavlovna på den idén att ställa till en
afskedsbjudning och samla alla sina bekanta hos sig.
Det faller af sig själft, att hon också bad
Dostojevski komma. Han vägrade länge, men till slut
lyckades hon öfvertala honom, — något som hon
hade allt skäl att ångra.
Bjudningen aflopp högst bedröfligt. Emedan
Rajevskis i nära tio år bott på landet, hade de
naturligtvis ingen umgängeskrets i egentlig mening i
Petersburg. De hade endast gamla bekanta och
vänner, som lifvet redan längesedan splittrat åt
olika håll. Några af dem hade på dessa tio år
lyckats göra en lysande karrier och klättrat upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
