Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
han där fått se. Men det är just olyckan med den
s. k. slynåldern, i hvilken Tanja nu befann sig, att
man känner djupt, nästan som en fullvuxen och på
samma gång uttrycker sina känslor på ett så
barnsligt, så löjligt sätt, att det för en fullvuxen person
är svårt att gissa sig till hvad som föregår i en
fjortonårig flickas sinne.
I djupet af sitt hjärta var Tanja mycket glad
öfver, att Dostojevski icke längre tycktes vara lika
betagen i Anjuta, som i början af deras bekantskap.
Hon blygdes själf öfver denna känsla och
förebrådde sig den som ett slags förräderi mot systern.
Utan att vilja tillstå det för sig själf, sökte hon ingå
ett fördrag med sitt samvete och godtgöra denna
hemliga synd genom särskild smeksamhet och
tjänstvillighet, men samvetsförebråelserna hindrade henne
icke att ofrivilligt jubla inom sig, för hvar gång
Anjuta och Dostojevski tvistade.
Fedor Michajlovitsch kallade Tanja sin lilla
vän, och hon trodde i sin oskuld, att hon stode
honom närmare än den äldre systern och förstode
honom bättre. Till och med hennes utseende
framhöll han berömmande gent emot Anjutas.
»Ni inbillar er, att ni är vacker», sade han åt
denna. »Men er lilla syster blir med tiden mycket
vackrare än ni! Hennes ansikte är uttrycksfullare,
och så har hon ju riktiga zigenarögon! Ni är bara
en småtäck tyska, — det är alltsammans.»
Anjuta smålog föraktfullt; Tanja däremot insöp
Kovalevsky. Ur ryska lifvet. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
