Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
hänryckt detta aldrig förr hörda lofprisande af
hennes skönhet.
»Men kan det verkligen vara sant?» frågade
hon sig ängsligt, och hon började på fullt allvar
bli orolig vid tanken, att systern skulle känna sig
förolämpad öfver det företräde, Dostojevski visade
henne.
Tanja ville bra gärna veta, hvad Anjuta själf
tänkte om allt detta, och om det var sant, att hon,
Tanja, skulle bli vacker, när hon blef stor. Denna
sista fråga intresserade henne i synnerhet.
I Petersburg sofvo de båda systrarna i samma
rum, och om kvällarna, när de klädde af sig,
brukade de ha sina förtroligaste samtal.
Anjuta står som vanligt framför spegeln och
reder ut sitt långa, ljusa hår, som hon till natten
flätar ihop i två flätor. Detta göromål fordrar tid, ty
hennes hår är ovanligt långt och silkeslent, och hon
drar kammen ömt och varligt igenom det. Tanja
sitter på sängen, redan alldeles afklädd, med
händerna hopknäppta omkring knäna och funderar på,
hur hon skall kunna börja det samtal, som
intresserar henne så mycket.
»Sådana löjliga saker Fedor Michajlovitsch sade
i dag!» börjar hon slutligen, bemödande sig att
synas så likgiltig som möjligt.
»Hvilka då?» frågar Anjuta förströdt, i det hon
tydligen alldeles har glömt det för Tanja så viktiga
samtalet. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
