Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
»Jo, det där om att jag hade zigenarögon, och
att jag skulle bli vacker», säger Tanja och känner
själf, hur hon blir röd ända upp öfver öronen.
Anjuta låter handen med kammen sjunka och
vänder med en gratiös vridning på halsen ansiktet
mot systern.
»Du tror, att Fedor Michajlovitsch finner dig
vacker, vackrare än jag?» frågar hon och ser på
Tanja med en listig, gåtfull blick.
Detta illpariga leende, dessa gröna, skrattande
ögon och det ljuslockiga, utslagna håret göra henne
till en riktig sjöjungfru. I den stora väggspegeln,
som står midt emot sängen, ser Tanja bredvid henne
sin egen lilla, mörka figur och kan jämföra den
med systerns. Det vore synd att säga, att
jämförelsen utfaller till hennes belåtenhet, men den andras
kalla, själfsäkra ton retar henne, och hon vill icke
ge tappt.
»Smaken är olika!» utbrister hon häftigt.
»Ja, smaken är underlig ibland!» anmärker
Anjuta lugnt och fortsätter att kamma ut sitt hår.
Ännu sedan ljuset är släckt, ligger Tanja med
ansiktet nedborradt i kudden och grubblar alltjämt
öfver detsamma.
»Kan Fedor Michajlovitsch verkligen ha en
sådan smak, att han tycker, jag är vackrare än
Anjuta», undrar hon, och maskinmässigt, af gammal
barnslig vana ber hon i tankarne: »Gode Gud, låt
hela världen vara förtjust i Anjuta, men laga bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
