Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
öfverdrifvande enligt sin vana, öfverhopade han
henne med det storståtligaste beröm, — hon hade
talang och själfullhet och gud vete allt hvad!
Det förstås af sig själft, att Tanja från den
dagen fick en verklig passion för musiken. Hon bad
sin mor att få taga lektioner för en skicklig
lärarinna, och under hela tiden för deras vistelse i
Petersburg tillbragte hon hvarje ledig stund vid pianot,
så att hon på dessa tre månader verkligen gjorde
goda framsteg.
Nu förberedde hon en stor öfverraskning åt
Dostojevski. Han hade en gång i hennes närvaro
råkat säga, att af alla musikstycken tyckte han
mest om »Sonate pathétique» af Beethoven, och att
den alltid försatte honom i en värld af förgätna
känslor. Fastän sonaten i svårighet betydligt
öfverträffade alla de stycken, Tanja dittills spelat, beslöt
hon likväl att lära sig den, kosta hvad det ville,
och efter mycken möda och ansträngning hade hon
verkligen kommit så långt, att hon kunde spela den
någorlunda drägligt. Nu väntade hon bara på ett
lämpligt tillfälle att glädja Dostojevski därmed, och
ett sådant tillfälle erbjöd sig snart.
Det var endast en fem, sex dagar kvar till
Rajevskis afresa. Elena Pavlovna och alla
mostrarna voro bjudna på en stor middag till en
ambassadör, som var en gammal vän till deras familj.
Anjuta hade redan tröttnat på middagar och
bjudningar och föregaf hufvudvärk, så att de båda sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
