Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
blifvit förändradt, det gjorde hon sig icke ens nu
tydligt reda för; hon kände blott, att allt vissnat
för henne, att lifvet icke mera var värdt att lefva!
»Och hvarför ha de gycklat med mig, hvarför
ha de bedragit mig och fört mig bakom ljuset?»
förebrådde hon dem i orättmätig harm.
»Nå ja, må han älska henne, må han gifta sig
med henne, hvad rör det mig!» sade hon sig själf
ögonblicket därefter, men tårarne fortforo alltjämt
att rinna, och hon kände en outhärdligt stickande
plåga i hjärtat.
Tiden gick. Nu började Tanja önska, att
systern skulle komma efter henne. Hon var ond på
henne, därför att hon icke kom!
»De bry sig inte om mig, inte ens om jag låg
här och dog! Åh Gud, om jag verkligen kunde
döl» Och hon tyckte med ens så outsägligt synd
om sig själf, att tårarne runno allt ymnigare.
»Hvad ha de väl nu för sig? Hur lyckliga de
måtte vara!» tänkte hon, och vid denna tanke kom
det öfver henne ett plötsligt begär att springa in
till dem och slunga dem deras förrädiska beteende i
ansiktet. Hon flög upp från sängen och började med
händer, som skälfde af sinnesrörelse, leta efter
tändstickorna för att tända på ljuset och kläda sig. Men
inga tändstickor stodo att finna, och eftersom hon
slängt kläderna rundt omkring hela rummet, kunde
hon icke taga dem på sig i mörkret, och att ropa
på kammarjungfrun blygdes hon. Därför kastade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
