Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Tanja sköt henne häftigt ifrån sig med plötsligt
uppflammande vrede. Då blef också Anjuta stött
och öfverlemnade systern åt hennes egna sorgliga
betraktelser.
Tanja väntade så säkert, att Dostojevski skulle
komma denna dag, och att det då skulle hända
något förskräckligt, — men ingen Dostojevski hördes
af. De satte sig till middagsbordet, och han visade
sig alltjämt icke. På kvällen visste Tanja, att de
skulle gå på en konsert.
Allt efter som tiden led och han icke kom,
blef hon liksom lättare om hjärtat, och det
började till och med spira upp hos henne ett dunkelt,
obestämdt hopp. Plötsligt föll det henne in:
»Bestämdt kommer Anjuta att säga nej till konserten
och stanna hemma, och så kommer Fedor
Michajlovitsch till henne, när hon blir ensam».
Hennes hjärta sammandrogs svartsjukt vid denna
tanke. Men Anjuta sade icke nej till konserten,
utan följde med dem och var hela aftonen mycket
upprymd och språksam.
När de bägge systrarna gått till sängs, och
Anjuta redan beredde sig att släcka ljuset, kunde Tanja
icke hålla ut längre. Utan att se på systern,
frågade hon:
»När väntar du Fedor Michajlovitsch?»
Anjuta smålog. »Du vill ju inte veta något,
du vill inte tala med mig, du behagar vara stött!»
Hennes ton var så mild och vänlig, att Tanja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
