Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
med ens töade upp och åter började hålla innerligt
af henne.
»Hur kan han låta bli att älska henne, då hon
är så förtjusande, och jag så stygg och elak», tänkte
hon i ett plötsligt anfall af själfförnedring.
Hon kröp öfver i systerns säng, tryckte sig
intill henne och brast i gråt. Anjuta klappade
henne på hufvudet.
»Sluta då, din toka! En sådan enfaldig tös!»
upprepade hon smekande. Plötsligt kunde hon icke
beherska sig längre, utan brast ut i ett hejdlöst
skratt: »Så går hon och får det infallet att bli kär,
och i hvem? I en man, som är tredubbelt så
gammal som hon!»
Dessa ord, detta skratt väckte hos Tanja ett
vansinnigt, hela hennes varelse uppfyllande hopp.
»Du älskar honom då inte?» frågade hon
hviskande och flämtande af sinnesrörelse.
Anjuta funderade ett ögonblick.
»Ser du», började hon, tydligen en smula
förlägen och sökande efter orden, »jag tycker
naturligtvis mycket om honom och högaktar honom
alldeles förskräckligt! Han är så snäll, så originel, så
genialisk!» Hon eldade formligen upp sig, och Tanja
blef åter beklämd om hjärtat — — »Men — hur
skall jag kunna förklara det för dig? — jag älskar
honom inte så som han — — med ett ord, jag
älskar honom inte så, att jag vill gifta mig med
honom!» slöt hon plötsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
