Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg öfver och du tänker : Jag vill något litet hämta
andan, — strax kommer där ett nytt ve, och ingen
dag får du förgäta livad det är att lida. Men i de
hårda sorger växer själen stark, upp emot Gud lyfta
sig dess tankar, dess längtan och dess eviga hopp.
Himmelen är blå och glänsande, icke en sky far
däröfver. En strålande dag, åter en dag af glans.
Stor är du, o Gud, i dina under, ingen är lik dig,
af din härlighet fröjdas all världen.
Nyss mötte jag en orm, som rann öfver vägen,
en liten orm, som ringlade sig i sanden; han hade
på sin rygg en rand, som var brun och buktande, hans
hufvud var bredt — det var en huggorms unge.
Jag tänkte: Här löpa barnen om med bara fotter
och taga sig ej tillvara, han kan hugga efter dem;
jag måste dräpa honom. Men stilla och glänsande
ringlade han sig fram, som om han fröjdade sig åt Guds
klara solsken. Och se — jag förmådde icke slå honom
utan lät honom rinna undan i den röda ljungen. —
Vattnet flyter fram emellan höga stränder, speg-
lande himmelen, speglande de gröna träden; mot
hafvet rinner det och stannar icke i sitt lopp.
Så söker sig själen hän till Gud, alltjämt dragen till
honom, som är vår längtan, vårt hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
