Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I går, i kvällen, då det var mörkt och stilla,
gick jag ut till att se på himmelens stjärnor. Mång’
tusende stjärnor lyste klara, ty månen, som jagar
dem undan, var icke där. Jag såg uppåt himmelen,
spanande efter stjärnfall.
Och jag kom ihåg den gamla sägnen, att den som
ser en stjärna falla och därvid önskar något, skall se
sin önskan gå i uppfyllelse. Jag tänkte: Jag vill
bedja till Gud, att han som min själ älskar, snart
måtte komma till mig, snart och icke längre dröja.
Ty efter honom längtar mitt hjärta, det går icke en
timme utan att jag tänker på honom, jag vandrar
icke på en stig utan att önska att han ginge vid min
sida. Och om vid min bön en stjärna faller, skall
det vara mig ett tecken att den Evige hört mig.
Och jag såg uppåt stjärnorna och lyfte mitt
hjärta mot den som är stjärnornas Herre. Och det
var mig som om jag sett en stråle af Honom, som
är det eviga ljuset och bor i oändlig klarhet, kring-
sväfvad af änglar i tillbedjande fröjd.
Och se, — jag kunde icke bedja om det
jag tänkt. Ty det syntes i denna stund vara något
alltför ringa att bedja till den Evige om detta: att
min lycka skulle komma några dagar eller några
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
