Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sagoförtäljare
I 03
— Det var en gång en änka, som bodde med sin
son i en öfvergifven stad. Där funnos bland ruinerna
Bara dessa två och så lejonen — många lejon. Sonen
var jägare och hade två stora hundar, som voro honom
mycket tillgifna
Men modern var kär i ett lejon. Hon riktigt rände
efter det lejonet och ville gifta sig med det. Då sade
lejonet — ty det var på den tiden då djuren kunde tala:
— Jag skall gifta mig med dig, när du har dödat din
son. Ty vi frukta för honom och hans hundar.
Kvinnan sade: — Hur skall jag kunna göra det?
Han är så stark!
Lejonet sade: — Säg åt honom, att du vill pröfva
hans styrka, och bind honom — liksom på lek — med
starka rep. Och ropa sedan på mig!
Kvinnan tog tjocka, nya rep och doppade dem i
olja, så att de blefvo sega och starka. Så sade hon åt
sonen, såsom lejonet sagt. Hon band honom, och han
försökte slita repen. De skuro in i köttet, blodet sprang
fram — men repen höllo.
Och modern ropade på lejonet.
Lejonet kom. Men det kunde ej uthärda att möta
gossens blick. Ty gossen hade ett oförskräckt hjärta
och såg på lejonet med fast blick.
Lejonet sade: — Det är hans ögon, som hindra mig
att döda honom. Hölj öfver hans ögon!
Då tog modern en korg och stjälpte den öfver
sonens hufvud. När gossen nu märkte, att han ej kunde
värja sig, bad han lejonet att dock få säga tre ord,
innan han blef dödad. Lejonet gaf honom lof därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
