Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överstarna Per och Nils. Och en oktoberkväll, då
konungen satt samman med sina herrar i den stora
salen å Kalmar slott och ekkubbarna brunno i spiseln,
berättade greve Abraham, huru det gick till, när han
i sin ungdom vann sin brud.
Han var trolovad med jungfru Elsa, dotter till
riksdrotsen Nils Gyllenstierna, men de unga visste
alls icke, när de kunde få komma samman, ty i
landet rådde fejd emellan konung Sigismund och
hertig Karl, och det var ingen tid till att hålla fester
och lustbarheter. Och det menade både hans och
hennes släkt, att icke kunde två, isom voro av så
förnämliga ätter, giftas utan den ståt och prakt, som
härvid, enligt gammal sedvänja, plägades. Och
sålunda vart bröllopet år från år uppskjutet.
När nu hertig Karl belägrade Kalmar, som
försvarades av Johan Sparre, var ock greve Abraham
med, och sedan staden erövrats, fick han orlov att
resa bort och hälsa på sin trolovade, som bodde å
sin faders gård Fogelvik. Men under det han nu
färdades på vägarna dit, sporde han, att jungfru Elsa
åkt bort för att hälsa på sin morsyster, fru Karin
Bielke på Tyresjö. Då lät greve Abraham piskan vina,
hans travare satte i väg med fart å de frusna
vintervägarna, och så lyckades han hinna upp jungfru Elsa
på vägen. Strax sprang han ut ur sin släde, ropade
till drängen som körde, att han ville själv vara sin
jungfrus körsven, och satte sig där upp, medan
drängen fick köra efter i hans släde.
Där satt nu greve Abraham i den lilla släden, som
var sirligt utskuren och målad med en gyllene stjärna
fram i karmen, och talade kärliga ord med sin fästemö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
