Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de så kommo till skiljevägen, tog han icke av åt
höger, där vägen gick till Tyresjö, utan körde rakt
fram. Drängen till att ropa: Greven kör vilseh Greven
kör vilse! Men greve Abraham sade: Tyst, du Jonas!
Följ du bara efter mig, ty jag vet nog vart jag kör.
Och så körde han, med föga vila, genom snöiga
skogar och över frusna sjöar, tills de kommo till hans
fäders gård Rydboholm. Där sändes strax bud till de
fränder som bodde närmast, och så blevo de unga
vigda i Östra Ryds kyrka med blott få till följe men
med mycken glädje och gamman.
Och fastän jungfru Elsa med ej ringa bävan fruktat,
att hon härmed skulle förtörna fader och fränder,
så var det ingen som harmades, utan alla unnade de
unga deras lycka.
Om detta berättade nu greve Abraham och log av
förnöjelse vid minnet därav.
— Och detta tillönskar jag eders konglig majestät,
sade han, att icke längre behöva bida på hennes
furstliga nåde, ty väntan är tung för det unga blodet,
det vet jag.
Få dagar därefter sågs en svensk flagga, vajande
från en förmast, sticka upp ute i sundet. Strax därpå
syntes ytterligare sju seglande skepp — det var
eskadern från Wismar, som vände hem.
Genast skickade konungen tre av riksråden i en
jolle ut till amiralsskeppet för att där med höviska
ord bjuda de kurfurstliga nåderna välkomna.
Och uppe på Kalmar slott tog konungen själv emot
sina gäster.
Där var allting så väl ordnat till gästabudet, att
änkekurfurstinnan alls intet fann att klandra. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
