Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem därtill. Båda fruktade de för kejsaren, båda voro
de rädda om eget skinn och ovilliga att våga något
för den gemensamma protestantiska saken.
De höllo i stället i Leipzig en sammankomst med
övriga evangeliska tyska furstar. Dit fick Gustav
Adolf ej komma; ej heller ville furstarna sluta
förbund med honom. Alla kommo de överens om att
vara försiktiga. Och den tjocke kurfursten av Sachsen,
som av folket kallades »Öl-Göran», därför att han så
gärna drack öl, åtog sig att vara huvudmannen för
denna försiktiga sammanslutning.
När nu Gustav Adolf ej fick något bistånd av dessa
furstar och sålunda vart förhindrad att tåga till
Magdeburg, beslöt han att genom ett anfall mot staden
Frankfurt an der Oder söka locka Tilly bort från
den belägrade staden.
På stora pråmar lät han föra kanonerna uppför
floden Oder. Själv tågade han med en häravdelning
fram på västra sidan av floden, medan Gustav Horn
med en mindre styrka marscherade på den östra
stranden.
Den första april nalkades svenskarna staden
Frankfurt; den andra april förlädes de i läger runtomkring
densamma; den tredje var det palmsöndag, och på
förmiddagen hölls gudstjänst i de olika
häravdelningarna. Då nu inga kanoner spelade och ingen
stormning företogs, trodde stadens besättning att
svenskarna tappat modet.
— Hör nu, strömmingsätare, ropade de uppifrån
muren, ha ni i er hunger gnagt i er era
läderkanoner? Ni lossa ju inte ett enda skott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
