Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En österrikare tog en vildgås, som han skjutit, höll
upp den och ropade ned till svenskarna:
— Hör nu, svenskar, ni borde ge er hem åt norden
igen liksom de andra flyttgässen! Ni ha nu länge nog
vintrat över här.
Då ropade Benkt Månsson från Gamleby till svar:
— Ånej, vi ämna just i Frankfurt steka och äta
opp de gäss som ni ha rövat i Pommerns ankdammar.
Då logo de svenskar som stodo omkring — och
bland dem Nils Olovsson, som nu längesedan var
återställd efter sitt sår i Greiffenhagen. Alla hade de
hört pomrarna klaga över att deras gäss stulits av
de kejserliga.
Icke lång stund därefter började det dundra utanför
Gubenport, en av stadsportarna. Därutanför hade
Gustav Adolf låtit uppföra ett batteri.
Tieffenbach, stadens kommendant, satt just vid
middagsbordet tillika med krigsbefälet.
— Jaså, sade han, nu börja svenskarna låta höra
av sig. Men låten icke eder måltid störas av en sådan
småsak, mina herrar!
Ett stycke utanför Gubenport satt Gustav Adolf till
häst.
— Nu, Jan Banér, sade konungen, tag skottarna
med dig och löp an mot utanverken! Där mån I
sätta eder fast över natten.
Och till Per Brahe, som satt vid hans sida, sade
konungen:
— Måhända, om lyckan är god, hava vi i morgon
hunnit skjuta hål på muren och kunna så taga
staden.
Jan Banér ryckte an med det skotska regementet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
