Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
petare ridande mot Magdeburgs port. Han blåste signal
till fredlig underhandling och blev insläppt. Så fördes
han till kommendanten och framställde till honom
fältmarskalken Tillys uppfordran att överlämna
staden. Och då han nu nämnde Tillys villkor, voro dessa
betydligt mildare än de som krävts, när denne senast
manat staden till underkastelse.
Då logo de för sig själva, Falkenberg och de som
stodo omkring honom. De tänkte: »Nu vet Tilly, att
Gustav Adolf nalkas, och nu sänker han tonen.»
Kommendantens svar var, att han och alla redliga
magdeburgare ville hellre dö än överlämna staden
till en kejsare, som — emot sitt ord och löfte —
förföljde och utrotade sina protestantiska undersåtar.
Och trumpetaren red tillbaka med det svaret.
Dagen därpå — det var den nionde maj — dånade
Tillys kanoner som vanligt hela förmiddagen. Men
vid middagstiden tystnade de. Under eftermiddagen
lossades ej ett skott från de kejserliga. All
skansgrävning upphörde ock.
Nu var det så, att inne i staden funnos flera
förrädare: folk som helst ville underkastelse under
kejsaren för att få hava fred och lugn och som i
hemlighet brevväxlat därom med Pappenheim. Till dessa
hade smugglats brev med tillsägelse om vad de skulle
göra. Och så gingo de omkring i staden och sade till
alla de mötte: — Marken I att kanonerna tiga? Nu
har nog gamle Tilly fått bud om att Gustav Adolf
snart är här. Och så håller han väl på att laga sig
undan.
Och Magdeburgs invånare trodde vad de så gärna
ville tro. Fulla av glädje, sade de till varandra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
