Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu är denna förfärliga tid överstånden! Nu skola
vi åter få fred! Nu skall åter säd och kött kunna
föras till oss, nu skola vi slippa hungra.
Och några av de borgare som voro i tur att den
natten vaka på vallarna begynte säga: — Vi kunde
väl få ligga hemma och sova denna natt. Det är ju
ingen fara mer.
Men Falkenberg befallde: — Icke en enda man må
vika ifrån sin post i denna natt. Varen icke alltför
säkra!
Och själv var han mest hela natten ute å vallarna
för att tillse, att envar gjorde sin plikt.
Men allt var stilla och lugnt. Icke ett skott föll.
Morgonen grydde, och alltjämt förhöll sig fienden
stilla.
— Det är tydligt att han reder sig till uppbrott,
menade alla. Och även Falkenberg började tro det.
Han begav sig från vallen på väg till rådhuset. Där
skulle en överläggning äga rum i den tidiga
morgonstunden. På vägen berättade han för dem han mötte:
— Inga fiender hava varit synliga.
Och där blev stort jubel ibland folket.
Men när klockan slog sju, ordnade sig de kejserliga
till anfall. De österrikiska kanonerna sköto tre skott,
å rad: det var den överenskomna signalen till allmän
stormning.
Pappenheim hade redan under natten låtit sina
soldater i all tysthet begiva sig ned i vallgraven och
där uppresa stormstegar. Nu voro hans valloner de
första som rusade upp på muren. Där lågo de flesta
av väktarna och sovo. Trötta och trygga, hade de
8. — Ro o s, Gustav II Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
