Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragder av skaror, vilka eldades blott av kärlek och
av sorg över sin fallne konung.
Redan tycktes slaget förlorat för de kejserliga.
Redan beredde sig Wallenstein till återtåg. Då hördes
ropet: — Pappenheim! Pappenheim är här!
Han hade hunnit tillbaka med sina trupper. Av hans
välkända namn samt av de erhållna förstärkningarna
upplivades åter de kejserligas mod. Efter att redan ha
börjat fly vände de sig åter till anfall.
Av fotbrigaderna hade Gula regementet, fört av
Nils Brahe, trängt längst fram. Nu omringades det på
tre håll av fiender. Men ingen flydde, ingen svek.
Nils Brahe föll med knäet krossat av en kula; hans
gula gossar föllo omkring honom, var och en på den
plats där han stått.
Nu vände sig Piccolomini, den käckaste av
Wallensteins överstar, med sina kyrassierer mot Blå
brigaden. Dess chef var Winckel. Också han föll och
hans regemente med honom — till sista man.
Pappenheim hade själv vänt sig mot Stålhandskes
flygel, i hopp att där möta Gustav Adolf. Men han
träffades snart i höften av en falkonettkula. Döende sjönk
han ned från hästen. Innan han uppgav ajidan, fick
han dock veta, att Gustav Adolf var död.
— Säg till Wallenstein, sade han, att jag är sårad
till döds, men att jag dör nöjd, då jag vet att också
den oförsonlige fienden till vår heliga lära har fallit.
När budskapet om Pappenheims död spred sig på
stridsfältet, sjönk åter modet hos de kejserliga. Många
av dem flydde ur striden.
Nu kom åter en dimma drivande över fältet,
insvepande alla i sitt gulgråa fuktiga hölje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
