Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN.
>yVad talen beträffar —■ — så äro de av mig
återgivna såsom jag trodde att var och en under
förhandenvarande omständigheter skulle lämpligen ha talat.»
Det är Tukydides, ansedd som en av forntidens
samvetsgranruiste historieskrivare, vilken, i början av
sin historia, uttalar sig på detta sätt. Den
uppfattning, som här tager sig uttryck, är ock tydligen den
bland äldre tiders historieskrivare förhärskande.
Numera är, som bekant, åsikten om vad som för en
historieskrivare är tillåtligt ganska olika. Och
visserligen är det en vinst att vi numera äga en
historieforskning, som i alla detaljer strängt haller sig till
det faktiska, i den mån detta kan utrönas, och sålunda
ej låter någon av de skildrade personerna yttra ett
ord, som ej är hämtat ur källskrifterna — om än
dessas auktoritet, i betraktande av det ovan anförda,
ej kan tillmätas alltför stor vederhäftighet. Men
månne där ej, vid sidan av denna strängt
vetenskapliga historie skildring, bör kunna inrymmas plats även
åt en sådan som beträffande samtalen behandlar sitt
stoff med samtna frihet som de gamle? Studiet av
historien — av vad mänskligheten i forna- tider upplevat,
lidit och lärt ■—• är i hög grad uppfostrande, det äro ju
alla överens om. Men det uppfostrande momentet i ett
studium går till spillo, ifall ej den läsandes intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
