- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
60

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 BARN BIBLIOTEKET SAGA

ett snår; mannen bekände med en viss
motsträvighet, att den stora trähästen var en trollhäst, som
förlänade seger. Grekerna hade nog varit ledsna åt att
nödgas lämna den kvar, men de visste ju i alla fall,
att inte trojanerna skulle lyckas dra in den i sin stad.
Den gick ju inte in genom någon stadsport.

— Nå, så riva vi ned ett stycke av muren, ropade
trojanerna.

Och det gjorde de. De släpade in trähästen genom
hålet och ställde sedan till en stor glädjefest.

När midnatt var inne och alla lågo och sovo,
öppnades försiktigt en lucka i trähästens buk. Och ut
smögo kämparna, väl beväpnade.

Samtidigt nalkades hela den grekiska hären.
Flottan hade vänt om, så snart mörkret brutit in, och
hären hade åter gått i land. Genom hålet i muren
tågade cle in. Det blev ej svårt för hövdingar och
folk att övermanna de yrvakna trojanerna.

Men när hellenerna delat emellan sig det stora
bytet och åter bestego skeppen för att segla hem, då
möttes många av vidriga öden. Stormar skingrade
skeppen, några förgingos i djupet, andra blevo vid
återkomsten till hemmet överfallna och dödade.
Beträffande andra åter visste man intet. Tio år hade
nu gått efter Tröjas fall, men var den frejdade
hjälten Odyssevs fanns, eller om han ännu var vid liv,
det visste ingen.

Medan sålunda Demodokos sjöng om de helleniska
hjältarnas öden och äventyr, kommo tårar i
främlingens ögon. Han drog sin mantel framför ansiktet
för att dölja sin gråt. Men Alkinoos, som satt
bredvid honom, såg hans tårar. Han sade:

— Nu må Demodokos låta sin klingande lyra
tystna! Alltsedan han begynte sjunga, har vår gäst ej
upphört att sucka och sörja. Så säg mig nu,
främling, vem är du? Var har du irrat, och varför sörjer
du så över hjältarnas öden och Ilions fall? Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free