- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
61

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö-KONUNGAR

61

ju likväl gudarna som fogade det så. Gudarna sände
hjältar i döden, för att sången om dem skulle ljuda
bland kommande släkten. Men kanske har du mist en
frände eller en vän i kampen framför Ilions murar?

Främlingen sade:

-— Tro ej, konung Alkinoos, att ej också jag
glä-des åt att höra skaldens sång. Jag vet intet skönare
än detta: när människor ägna en dag åt glädjen och
sittande till bords i salen tjusta lyssna till sångarens
gudaingivna ord, medan framför dem står bröd och
kött och bägare med ljuvligt vin. Men då du nu
spörjer mig, vill jag ej längre dölja vem jag är. Jag
är Odyssevs, Laertes son. Itaka är mitt hem, och
mitt namn har flugit vida omkring.

Och han begynte förtälja sina öden under de år
som förrunnit.

Med tolv bemannade skepp hade han seglat ut
från Troja. Stormar hade drivit honom ur hans
kosa. Vida omkring hade han irrat, till ön Sicilien
kom han en gång, där bodde grymma
människoätande jättar, som hade blott ett enda öga i pannan och
kallades kykloper. En annan gång hade han kommit
ned i underjorden, där de dödas själar vistas. Där
träffade han hjältar, vilka fallit vid Troja, och
Akil-levs, den ypperste av dem, sade sorgset, att livet
bortom döden var grått och bedrövligt och att bättre var
att på jorden vara en fattig dräng än att i
skuggornas värld vara furste.

Men i stormar och varjehanda olycksöden hade
småningom alla Odyssevs skepp gått under, alla hans
kamrater förgåtts. Ensam hade han varit på den
farkost som förolyckats utanför Scherias ö.

Andlöst lyssnade alla till främlingens berättelser.
Ty underbara voro de äventyr han förtaide, och hans
ord föllo så vältaligt som om han varit en skald.

Då han slutat, sade Alkinoos:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free