Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö-KONUNGAR
73
betraktade honom forskande. Än tyckte hon sig
igenkänna de älskade dragen, än tyckte hon, att det var
en främling som satt där, klädd i lumpor.
Då utbröt Telemakos:
— Men moder, är ditt hjärta så hårt som sten?
Aldrig skulle en annan kvinna lia hjärta att så ta
emot sin make, som i tjugo år varit borta.
Penelope svarade:
— Ack, mitt barn, jag är som bedövad, jag kan ej
tala till honom.
Då log Odyssevs.
— I dessa eländiga kläder kan hon ej känna igen
mig. Nu vill jag taga mig ett bad och kläda mig i
andra kläder.
Och hjälten blev badad av palatsets tärnor, salvad
och klädd i en präktig livrock. Han kom åter till
salen och satte sig mitt emot sin maka.
— Sällsamma kvinna, sade han, då han såg henne
alltjämt tyst och orörlig. Aldrig har väl förr en
kvinna så tagit emot sin make.
Men då han förstod, att hon ännu ej kände sig
viss, började han berätta om huru han själv en gång
timrat ihop sängen i deras sängkammare; av ett
olivträd, som där växt, hade han låtit stammen stå
kvar. och den blev ena sängstolpen i sängen.
När Penelope hörde detta, veko hennes tvivel.
Detta kunde ej en främling veta.
— Men vredgas icke på mig, bad hon. Jag har
alltid haft en isande fruktan att någon gång en
bedragare skulle komma och säea sig vara Odyssevs.
Ömt och med gråtande glädje toe hon sin make i
famn. Och hon hälsade honom välkommen till sitt
hem och sitt rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
