Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA
2 3
Ofödd vara är bästa lott;
därnäst den att, så snart du sett
livets morgon, dig skynda fort
hän till det land varifrån du anlänt.
Ty när ungdomen blommar än,
rik på dårskap och oförstånd,
vem finns fri från bekymmer då?
Och vad saknas av plågor då?
Av mord och våld, av kiv och strid,
hat och avund? Äntligen kommer,
dyster och avskydd,
vanmaktstyngd och av vänner övergiven,
ålderdomen, där sig samla
alla bekymmers plågor.
Sofokles liv kunde väl tyckas ha varit mer ljust och
framgångsrikt än de flestas. Snille, skönhet och
rikedom hade fallit på hans lott, hyllad och beundrad hade
han alltid varit. Och dock uttalade han vid livets afton
en så svårmodig livsuppfattning!
I samma korsång, där nyss anförda strof
förekommer, talas ock om huru människan i döden mötes av
Ödet »utan sånger, utan lyra, utan kordans». Man
förstår att vacl som under åldrandets dagar fyllde den
store diktaren med ett så djupt svårmod, det var just
övertygelsen att detta ofta sorgfyllda liv oåterkalleligt
måste utmynna i en tillvaro som bleve oändligt mycket
tyngre — en tillvaro skugglik och grå, berövad all
glädje, all skönhet, all verksamhet. Och när i en annan
av Sofokles dramer, Ajas, hjälten, står i begrepp att
själv beröva sig livet, då uttalar han ett sorgset
farväl till »den röda dagens bloss», till Helios, solguden,
som han aldrig, aldrig mer skall se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
