- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
52

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

B ARN BIBLIOTEKET SAGA

Underligt måste det ju tyckas detta: att den
helleniska anden, när den nått så högt som i Sofokles
diktning, likväl i fråga om själens lott bortom döden
kvarstår vid samma åskådning som den vilken mer än ett
årtusende tidigare uttryckts i babyloniernas urtidsepos,
Gilgamesj. Underligt särskilt när man betänker vilken
hög uppfattning av gudomen, som i Sofokles dramer
röjer sig. Diktaren är viss, icke endast om himlafaderns
orubbliga rättvisa och eviga makt utan ock om hans
godhet och barmhärtighet. Likväl tror han, att guden,
efter ett ofta sorgefyllt jordeliv ej unnat människorna
något bättre än en arm och grå skuggtillvaro.

Kanske ligger skälet härtill delvis i något, som
Platon berör i en av sina dialoger, skriven knappt ett
halvsekel efter Sofokles sistberörda verk. I Faidon nämner
Platon såsom ett välkänt faktum: att man ofta på
begravningsplatser ser de bortgångnas gråa skuggor
sväva omkring. Om i Hellas tron på ett liv bortom
döden förnämligast stött sig på sådana nattens syner, då
kan man förstå forntidens uppfattning härvidlag. Då
kan man förstå att hellenerna trodde själarna leva
under jorden, liksom kropparna där hade sin sista
viloplats, man förstår, att dessa i underjordens dunkel
irrande själar ansågos blott om natten kunna uppstiga
till jordytan. Och om själarna trådde till denna vistelse
bland gravar såsom till en omväxling och förströelse
— hur dyster måste icke då deras underjordiska
tillvaro te sig!

När Kreon spörjer, om man väl bör skänka lika lott
åt en niding och en ädel människa, svarar honom
Antigone :

— Vem vet, om ej därnere det är helig sed?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free