Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA
2 3
Underjorden hade sin egen behärskare, sina egna
lagar, där rådde den dystre Hades, icke Zevs,
himla-fadern. Därav låter det sig förklaras, att man kunde
tro på Zevs barmhärtighet och rättvisa och likväl tänka
sig tillvaron bortom döden arm och glädjelös även för
de ädla.
Alldeles undantagslöst ansågs visserligen icke denna
skuggtillvaro bli de dödligas lott. Urtidshjälten
Herakles, vilken tillbragt det mesta av sitt jordeliv med att
utföra för mänskligheten gagneliga verk och bedrifter,
troddes ju efter döden ha blivit upphöjd till halvgud
för att i Olympen dela gudarnas sälla tillvaro. Hade
en siare eller sierska sett en bortgången ej som en grå
och sorgsen skugga utan som en strålande ljusgestalt, då
var detta ett tecken på att den bortgångne blivit
upptagen i gudarnas krets. Men sådant betraktades såsom
ett sällsynt undantag. För vanliga dödliga var döden
mörker och icke ljus.
En av Sofokles ryktbaraste korsånger är den, som
begynner sålunda:
Mycket det gives underbart,
mest dock underbar mänskan är.
Ty hon vandrar i sunnans storm
över grånande havets fält
och fram på välvande böljor
sin djärva kosa styr.
I det följande skildras vilka mångahanda ting
människan funnit på och utvecklat:
— Språket och tanken, mot höjden lyft,
och förståndet, som samhällen styr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
