Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 B ARN BIBLIOTEKET SAGA
här, det är icke Sokrates. —• Ser du, Kriton, tillfogade
han, vänd till den gamle vännen, det ligger ibland vikt
uppå att uttrycka sig rätt; därför ber jag dig säga,
icke att du begraver mig utan att du begraver min
kropp.
Nu kom en tjänare hos elvamännen — dessa vilka
hade uppsikt över fängelset. Denne tjänare hade sig
ålagt bestyret med alla avrättningar. Och han sade nu
i bedjande ton:
—■ Icke skall väl du, Sokrates, nu göra såsom andra
dödsdömda pläga göra: de överösa mig med förban-’
nelser, liksom om det vore jag, som bure skulden för
deras död. Men dig, Sokrates, har jag under den tid
du varit här i fängelset lärt känna som en den
rättrådigaste och saktmodigaste man; jag tror därför icke
att du skall vara så orättvis. Men vad jag kommit för
att meddela dig, det vet du redan. Och nu farväl! Bär
modigt vad som ej kan undgås.
Och han begynte gråta och gick ut ur rummet.
Sokrates såg efter honom.
—■ Vilken präktig människa är icke denne, sade han.
Han har flera gånger kommit hit och suttit och talat
med mig. Och nu gråter han över mig!
Han tillade, vänd till Kriton:
— Säg dem att jag är redo.
Kriton invände:
— Men ännu står solen över bergen. Ännu har du
rättighet att dröja. Jag vet flera, som dröjt tills
mörkret helt fallit på.
Sokrates svarade:
— De ha väl handlat så som deras natur bjöd dem.
Men av mig skulle det vara löjligt att vilja fasthålla
vid sista möjlighet till att leva. Säg nu till dem, Kriton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
