- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
136

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 B ARN B IB LI O T EKET SAGA

hjälpa, medan de i stället, när någon kämpat sig fram
till närheten av stranden, ropa uppmuntrande till honom
oeh springa ut i vattnet och räcka ut händerna för att
hjälpa honom, så hjälpa ock skyddsandarna företrädesvis
dem, som själva arbetat sig fram och hunnit ett stycke
på väg. Ty när de se någon helt försjunken i
livsvirvlarna, någon, som ännu har många liv kvar innan han
når besinning, då lämna de åt honom att själv
småningom komma till insikt. Men när en själ genom, många liv
modigt kämpat sig igenom faror och svårigheter och
liksom lyfter sig mot höjden, då förvägrar icke
gudomen hans skyddsande att bistå honom. Och den
kämpande hör och förnimmer sin skyddsandes röst, emedan han
står honom nära.

Sedan Teanor sålunda talat och alla med
uppmärksamhet lyssnat till hans ord, vände sig Epaminondas till
sin unge broder och sade:

— Är det icke nu tid för dig att begiva dig till dina
dagliga övningar i gymnasiet?

— Jo, svarade Kafisias, jag skall strax gå. Men
dessförinnan vilja Teokritos och Galaxidoros gärna tala
enskilt med dig.

—- Må ske, sade Epaminondas.

Han steg upp och följde sin broder och de båda
andra unga männen till ett hörn av pelargången. Och nu
begynte de alla tre ännu en gång bedja Epaminondas att
han måtte sluta sig till sammansvärjningen.

Men hans svar var detsamma som han förut givit.

—- Aldrig, sade han, skulle jag vilja vara med om att
utan dom och rannsakning döda en enda av mina
medborgare. Gån I eder väg, men låten mig bevara mina
händer ofläckade av landsmäns blod.

Så måste de låta sig nöja härmed.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free