- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / Andra samlingen /
137

(1924) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENOM SEKLERNA.

151

Och de begåvo sig ned till gymnasiet, där de funno en
flock av sina jämnåriga vänner, varpå de brottades med
var och en av dem i tur och ordning.

Men när de sett Arkias och Filippos, salvade och
pyntade, begiva sig bort till Filidas gästabud, gingo de till
Karons hus.

Det led nu mot aftonen. En kall vind blåste, himlen
hade mulnat, och ett snöblandat regn yrde genom
gatorna.

Pelopidas och hans elva kamrater, vilka, så snart de
kommit ut ur Kitairons skogar, delat sig i grupper på
två och tre, hade nu hunnit fram till Tebe. Då den
första gruppen gick in genom stadsporten, ljungade till
höger om dem en blixt. Men intet dunder följde.

— Detta är ett gott förebud, sade de sakta till
varandra. Helt visst skall vårt företag få ett lysande förlopp.

Snöstormen var dem till ej ringa hjälp. Dels voro få
människor ute på gatorna, dels kunde nu ingen undra
på, att de drogo upp mantel fi ikarna framför ansiktet.
Och sålunda kommo de utan att ha blivit igenkända till
Karons hus.

Där voro sex och trettio frihetsvänner församlade,
när de tolv trädde in.

Där kom Pelopidas, den käckaste och ståtligaste av
alla. Där kom Melon, en rik man, som ägde många
hästar, vilka han plägade låta tävla vid kappränningarna i
Delfi och i Nemea. Där var Menakleidas, vilken gärna
ville väcka beundran som talare. Där var Kefisodotos,
glad och oförvägen, snar till strid och snar till löjen.

I tre år hade dessa, som av tyrannerna förklarats
fågelfria, levat skilda från sin fädernestad. Nu sågo
de under glad rörelse sina vänner åter’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free