Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 B ARN BIBLIOTEKET SAGA
7-
I Drangiana låg Alexander i läger med sin här.
Till Nikomakos, en ung makedonisk krigare, kom
hans vän Dymnos och sade:
— Svärj mig en ed, att du för ingen skall yppa vad
jag nu vill röja för dig!
Och Nikomakos svor vid de gudar, som härskade
över denna del av världen, att han skulle bevara sin
väns hemlighet.
Dymnos sade:
— Det är något stort i görningen inom hären. Du
vet att många äro missnöjda med Alexander. Han
kläder sig nu efter persiskt bruk, han föraktar vår
fäderneärvda makedoniska dräkt. Han låter av perserna
hälsa sig med knäfall, vilket tyckes oss fria män
barbariskt och ovärdigt. Han för oss allt längre bort från
våra hem, över snöiga berg, där många dö av köld,
och till ogästvänliga trakter, där vi knappt kunna
finna föda. Dareios är ju död, vad jagar han nu efter?
Skola vi alla dö i dessa främmande nejder, för att
han må vinna den odödliga ära han traktar efter ? Vi
äro några som beslutat att rädda oss och hela hären.
Vi ha sammansvurit oss att döda Alexander, och det
nu inom tre dagar. Flera ansedda män äro med i denna
sammansvärjning, och nu vill jag att också du skall
vara med om den. Därav skall du efteråt hava stor
fördel.
— Aldrig! sade Nikomakos. Aldrig skall jag vara
med om ett sådant brott!
Dymnos bad och besvor honom, men Nikomakos
sade alltjämt nej. Då började Dymnos hota. Han lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
